Det börjar närma sig...

Slutet alltså. Kan knappt förstå att det redan varit jul och att det är nyårsafton imorgon. Var blev hela december av? Allt har sprungit förbi i en sådan fart att jag inte insett förns nu att det varit jul. Men den var mysig i alla fall. Syster och make var hemma från Skottland och julafton spenderades med hela familjen inkl. respektiven och barn ochmormor och morfar, så det var en ganska lugn jul. Och väldigt trevlig! Jag har världens bästa mormor och morfar!

Även om tiden springer har jag hunnit läsa två böcker. Den ena heter No och Jag och är skriven av Delphine De Vigan. Boken handlar om en väldigt smart tonåring som måste hålla ett föredrag inför klassen. Lite på måfå väljer hon ämnet hemlösa, unga kvinnor, eftersom hon pratade med en hemlösa ung kvinna dagen innan. Detta är starten på en speciell vänskap som kommer förändra både tonåringen och den hemlösa kvinnan.

Det är en väldigt bra bok. Jag är ju en sucker för franska författare och än en gång uppfyller de mina förväntningar. Det är en bok som berör och som har båda fötterna på jorden. Den tar sig an ett ganska svårt ämne på ett väldigt rakt och ärligt sätt utan att döma. Jag gillade det!

Sedan läste jag Huset Du Älskade av Tatiana DeRosnay, även det en fransk bok. Samma författare som har skrivit Boomerang och Sarahs Nyckel. Sarahs Nyckel gillade jag verkligen så jag såg fram emot denna bok och jag blev inte besviken!



Bara utsidan är nog för att veta att man kommer gilla boken!



Boken utspelar sig i Paris nån gång under 1800-talet. Paris undergår stora förändringar för att bli en modernare stad men priset är högt. Flera gator och hus ämnas helt med marken för att göra rum för de nya boulevarderna. Huvudpersonen är en äldre änka som bor i ett av de dödsdömda husen. Hela hennes gata ska försvinna och grannarna börjar packa ihop. Men hon vägrar lämna sitt hus. När hennes make dog lovade hon att aldrig lämna huset och det läftet ämnar hon hålla. När hon sitter ensam i sitt tomma hus och väntar på att de ska riva det skriver hon ett brev till sin döda make för att berätta för honom hur mycket hon älskade honom och för att äntligen berätta sin mörka hemlighet...

Det är en väldigt vacker bok, fylld av kärlek. Kärlek till grannar, vänner och familj. Men också kärlek till en stad och till det hus som så många minnen är knutna till. Skildringarna av Paris gör mitt hjärta lyckligt och änkak är verkligen en sympatisk karaktär. Det tog mig inte många timmar att sluka denna lilla pärla. Jag rekomenderar den verkligen!!!!

Efter julhelgen hemma hos morsan och farsan har jag bara släppt allt jag har för händerna och låtit lägenheten förfalla. Egentligen borde jag verkligen ta hand om det nu eftersom en vännina ska sova här mellan lördag och sändag, men jag känner verkligen inte för det. Så jag gör en grovstädning och tittar på film istället. Win/win-situation?!